Sensommar, på gränsen till höst. Men denna söndag dröjde sig sommarvärmen kvar och det fina vädret hade lockat ett 20-tal exkursionssugna till samlingsplatsen vid Karlsö-båten i Klintehamns hamn. Nu var det inte Karlsö vi ämnade besöka den här gången men väl Vivesholm, denna vackra udde med betade strandängar och intressant flora.
Exkursionsledaren för dagen, Gun Ingmansson, hälsade alla välkomna och efter inledningspratet rullade vi i en lång bilkaravan genom grinden på Vivesholm. Några söndagspromenerande hundägare såg lite bestörta ut över antalet fordon som passerade.
När vi parkerat och ytterligare någon deltagare anslutit sneddade vi genom ett skogsparti ner mot stranden. Här blommade höstfibbla, tusensköna, småborre, rölleka, solvända, rödklint, backnejlika, ängsvädd, gulmåra och den numera rödlistade backklövern.
Nu öppnade sig strandängarna framför oss med salttåliga växter som gulkämpar, baltisk strandmalört, kust- och dvärgarun, rödtoppa och havssälting. En och annan trift blommade fortfarande och i skonorna lyste det rött av glasört och saltört.
Vi fick närkontakt med dem vi har att tacka för de fina, öppna strandängarna – en skock nyfikna kvigor. När de kollat läget och stillat sin nyfikenhet lämnade de oss ifred och vi kunde fortsätta botaniserandet. Den sällsynta saltmållan med sina säregna frukter letades upp liksom sumpgentiana, knutarv och smultronklöver. I ett hjulspår fanns en annan sällsynthet, nämlign knutört. Den är så pytteliten att man måste krypa på alla fyra för att kunna se den.
När vi sett oss mätta på knutörten vände vi västerut upp bland enbuskarna där det växte stagg, ett gräs som inte är så vanligt på Gotland. På väg ner mot strandvallen sågs strandnarv, vildlin och den svårsedda strandnålen.
På stranden växte hundtunga, sandsallat, krusskräppa, gåsört och blåmålla. Bland klapperstenen lyste små grupper med blå blommor. Det var klittviol, en form av styvmorsviol som man sällsynt kan finna på stränder. Stora blaffor av trampört föranledde närmare granskning. Jodå, de brunglänsande frukterna stack långt ut ur hyllet – det var näbbtrampört. Detta fina fynd fick avrunda exkursionen och vi vandrade tillbaka för en stunds fika i solskenet.
Marita Westerlind
