Prästänget i Gerum var faktiskt en ny bekantskap för flera av deltagarna, trots att det är ett av de artrikaste ängena på ön. Så här fanns mycket att se på för de 31 växtintresserade som deltog. Det var blött i gräset och vi trampade försiktigt för att inte lämna för mycket spår efter oss. En hel del arter var redan överblommade som brudbröd, humleblomster, vippärt , midsommarblomster, svinrot och klasefibbla. Även orkidéerna Sankt Pers nycklar, johannesnycklar, nattviol och brudsporre, som borde vara på topp, hade sett sina bästa dagar denna torra försommar. Vi hittade i alla fall några fina exemplar som vi kunde njuta av och tvåbladen var mycket fina. Skogsknipproten var ännu i knoppstadiet.
Men det fanns ändå åtskilliga fina växter som var mitt i sin fagraste blomning. Den äkta höskallran lyste gul lång väg tillsammans med slåtterfibblor och solvända. Stor och liten blåklocka, liksom jungfrulin bidrog med blåa färger. Ängsvädden var precis på gång att börja blomma och det fanns mycket av den.
Änget hyser tre rariteter och vi fick se samtliga under den här förmiddagen. Den raraste är svensk ögontröst som växte ganska nära slåtterboden. Den var mycket riklig och vi tog god tid på oss att njuta av den. Den andra intressanta arten här är ängsskära som växte fuktigt längre söderut i änget. Det är en art som har ett av sina starkaste fästen i socknarna Gerum och Fardhem. Tyvärr var den inte utslagen ännu. Runt foten av en ask norr om slåtterboden lyste det vitt av parkmåra. Märkligt eftersom det är en art som kommit till Gotland med utländskt gräsfrö! Den trivs i alla fall och verkar sprida sig.
Ledare var Elsa Bohus Jensen och
Gun Ingmansson
Vi samlades vid bygdegården mitt emot änget och gick in i det genom en grind längst i söder. Änget är ganska fuktigt och har en tämligen tät trädvegetation med lundalm, ek och ask, någon enstaka tall och mycket hassel. Vid stigen in, där det var förhållandevis skuggigt, tittade vi på älgört, som trivdes väl i de fuktiga förhållandena, björnloka, ormbär, tvåblad och Sankt Pers nycklar. Här fanns också slåtterfibbla, som är lätt att känna igen på de stora, fläckiga bladen och den starkt röda mittnerven.
Längre in i änget glesnade träden ut och marken var torrare här. Här mötte vi nu också midsommarblomster, gullviva, rosettjungfrulin, gulmåra, vitmåra, jordtistel, svinrot, brudsporre och den vackra och inte helt vanliga korskovallen. Tidigare på året brukar man kunna finna en rik maskrosflora här, där grupperna Hamata (ängsmaskrosor) och Palustria (strandmaskrosor) är representerade, men alla maskrosor var nu helt överblommade.
Längre norrut i änget tätnade träden på nytt och har tog fuktighetsälskande arter vid: prästkrage, kärrtistel, älväxing och skogsförgätmigej, den senare troligen förvildad från angränsande trädgård.
Vandringen, som gått i mulet och fuktigt väder – men utan att någon klagat på detta, avslutades därmed. Några av deltagarna dröjde sig kvar vid en kopp kaffe vid bygdegården. Exkursionsledare var Fabian Mebus och undertecknad,
Bo Göran Johansson
Meningen med dagens exkursion vara att visa upp ett av våra gotländska smultronställen med en rik och varierad växtlighet. Detta innan entreprenörer med grävmaskiner omvandlade orkidérika torrbackar och våtmarker till en golfbana för några utvaldas förnöjelse. Tyvärr visade det sig att vi var för sent ute. Arbetet hade redan pågått med schaktning och körning i området, som trots löften om motsatsen redan skadat de i mosaiken ingående våtmarkerna genom djupa körspår. Vi fick därför bege oss längst bort från hotellet, där vi startade vår vandring från de intakta värnen längst söderut.
På jaktskyttebanan mot norr kunde enstaka smala trådar av ljungsnärja letas upp innan vi vek av till höger ned mot ett fuktigare område. Här är orkidéer rikt förekommande och brudsporre, honungsblomster, tvåblad, flugblomster, johannesnycklar och nattviol kunde beskådas. Områdets sällsyntaste växt är ändå den tidiga ängsgentianan, som här växer rikligt på en av grunda diken inramad lite torrare gräsmark. Den hade precis kommit upp.
Vandringen gick sedan bort mot en liten källmyr, som slutar i en agmyr. Här sågs blodnycklar, ängsnycklar och just utslagna sumpnycklar samt knoppande kärrknipprot. Fikapaus togs vid de historiska värnen, där vi också kunde se de överblommade skeletten av grådådra, vilka täckte värnets sluttning. Här avslutades exkursionen, som leddes av Jörgen Petersson och Lars-Åke Pettersson.
Jörgen Petersson
