Grå, regntunga skyar som då och då öppnade sig och släppte ner väta i större eller mindre mängd. Ungefär så kan man sammanfatta denna sista söndag i maj. Men regnet behövdes så man ska inte klaga. Inte heller avskräckte det de 20-talet tappra som samlats vid Tjängdarve luke 19 år efter den stora skogsbranden och 270 år efter Linnès besök på Torsburgen. Dagens exkursionsledare, Gun Ingmansson, hälsade välkommen och började med att berätta om branden i juli 1992.
Efter denna information började vi vandra uppåt längs stigen som kantades av regnvåt, blommande skogstry och getrams. Vägen upp bjöd också på smultron, slankstarr, spenört, blodrot, älväxing, bergslok och S:t Pers nycklar. Vid stenblocken bredvid stigen fanns en liten godsak, nämligen glansnäva. Den blommade vackert med små, söta, skära blommor och bladen var idag extra glansiga av regndroppar. Den lilla nävan blev grundligt avbildad av alla med kamera. Här hittades också den första gulkronillen för dagen.
Uppe på burgen fanns fröbollar av fältsippa och låga, utbredda mattor av mjölon. Vidare sågs rosettjungfrulin, blodnäva, kungsmynta, vispstarr, liljekonvalj, skogsfibbla, gul och vit fetknopp, den senare bara i knoppstadiet men man kunde ana de vita blommorna. Tre olika sorters oxbär kunde räknas in, nämligen svart oxbär, alvaroxbär och spärroxbär. Bergsskrabba blommade med sin obestämbara blålila färg som är så svår att fånga på bild. Tulkört, färgmåra och backglim var andra torrmarksarter som fanns här.
Nu började de i början nämnda skyarna släppa ifrån sig den större mängden väta och vi såg det för gott att uppsöka Linnés grotta för en stunds fika med tak över huvudet. När regnet gett med sig något klättrade vi uppför stegen igen för att njuta av gulkronillens fina blommning i branten. Rönnen blommade med vita blomklasar och på vägen tillbaka över platån stötte vi på en klippoxel.
De brända, döda tallarna reste sig som förvridna skulpturer och ramade in den uppväxande floran på burgen mycket vackert. Under vandringen tillbaka sågs bl.a. stinknäva, fliknäva, harmynta, grusbräcka, stor fetknopp, alvarklofibbla och raklosta. Några storvuxna S:t Pers nycklar, varav några vita blev grundligt avporträtterade av alla som lyckats hålla linsen fri från regnstänk. Några korsnäbbar som kalasade på frön uppe i en tallkrona fångade vårt intresse en stund innan de drog vidare.
Nu var det dags för oss också att dra vidare, men innan exkursionen avslutades stannade vi till vid en välväxt näsrot på vägen ner. Väl nere på parkeringen igen tackades exkursionsledaren för dagens insats.
Marita Westerlind
