Stig föddes den 9 april 1923 i Stockholm. Efter studier till kammarskrivare, anställdes Stig i Tullverket på Gotland år 1952. Senare innehade han tjänsten som Tullförvaltare i Visby. Stig bodde här på Neptungatan tillsammans med sin hustru Märta. Under senare år flyttade Stig till Stjärngatan, där han bodde vid sin bortgång. Stig sörjes närmast av brodern Ulf Högström med familj, Uppsala.
Stig började 1956 att utforska öns fågelliv och skrev flera uppsatser om detta i Vår Fågelvärld samt i Fauna och Flora. 1964-1982 ingick han i lokala rapportkommittén, då en årlig rapport redovisade observerade fåglar på Gotland. Samtidigt var Stig engagerad i Gotlandskretsen av Svenska Naturskyddsföreningen, där han satt i styrelsen 1966-75. Här deltog Stig i naturvårdsarbete för att rädda Vivesholm, Nygårdsmyr, Yxneträsk, Salvorev, Tingstäde träsk (Grodvät) m.fl. områden. I Natur på Gotland finns artiklar om trafikdödade djur på ön, där han uppskattade antalet till ca 30 000/år. Han blev 1993 utsedd till föreningens Naturpristagare för sina studier av Gotlands fåglar och växter.
Efter flera möten, ordnade av Stig och Lars-Åke Pettersson, bildades år 1974 Gotlands Ornitologiska Förening och dess tidskrift döptes till Bläcku (gotländska för tofsvipa). Stig blev föreningens förste ordförande och ingick i redaktionen till 1981. Nu följde en aktiv tid med 29 artiklar i Bläcku fram till 1982. Ett specialnummer, skrivet av Stig och Lars Gustafsson, tar upp antalet häckande par av fåglar på Gotland. Öns kungsörnar och deras byten studerades av Stig och Lars-Erik Wiss, där det framkom att igelkottar är en viktig föda (Ornis Fennica 1992). Stig utsågs 2004 till hedersmedlem i Gotlands Ornitologiska Förening.
Nästa steg i naturintresset blev botaniken inom den 1980 bildade Gotlands Botaniska Förening. Som redaktör för föreningens tidskrift Rindi (murgröna på gotländska) verkade Stig 1984-85. Inom Projekt Gotlands Flora inventerade han växtligheten i ett flertal ekonomiska kartblad. Under åren 1988-2002 ingick Stig i styrelsen och utsågs 2003 till hedersmedlem i Gotlands Botaniska Förening.
Stigs största intresse inom botaniken var orkidéerna, men även oxlar och rönnar, släktet Sorbus, samt vitmossor undersöktes mer ingående. Långa tidsserier med observationer kom så småningom att leda till stor kunskap om de undersökta arterna. I en artikel från 1984 beskrivs t.ex. utbredningen för alla orkidéer i Sundre socken, där Stig vid denna tid hade sitt sommarviste. Tillsammans med Bengt Sturevik inventerades gulyxne på Gotland i två omgångar 1984 och 1989, varvid det då omfattande beståndet i Millumträsk kom till allmän kännedom. De längsta undersökningsserierna genomförde Stig på kärrnycklar och stor skogslilja, två orkidéer som i Sverige bara förekommer på Gotland. Resultaten publicerades i Svensk Botanisk Tidskrift 1991 och 1999 respektive 2008. Kärrnycklar redovisas från 45 historiska lokaler, där arten 1990 var kvar endast på ca hälften (23 st.) och på många växtplatser förde en tynande tillvaro. Genomsnittligt antal på ön åren 1982-1990 var 4223 blommande individ. Nutida bestånd på Gotland bedömdes av Stig endast utgöra ca 2-3 % av det ursprungliga. Av stor skogslilja undersökte Stig öns alla 16 växtplatser, vilka hade ett genomsnitt av 1832 skott årligen (maximalt 5462 år 1998). Andra orkidéer som undersöktes genom åren var skogsfru och skogsnattviol.
Balkanoxel, en från odling spridd art, inventerades i Visby-området tillsammans med Gösta Fåhraeus i början av 1980-talet. Samtliga exemplar och bestånd inmättes och inprickades på en utbredningskarta. Den naturligt förekommande arten fagerrönn eftersöktes år 2000 på uppdrag av länsstyrelsen (publicerat 2003 i Svensk Bot. Tidskr. och Rindi). Den var särskilt riklig i skogsområdena mellan Etelhem och Ardre, på Bungenäs samt på Fårö. Stig genomförde även andra botaniska inventeringar på uppdrag av länsstyrelsen nämligen vid Tingstäde träsk, Bäste träsk, Björkume i Lummelunda, Östergarnsholm, Träskmyr, Grausne källmyr i Stenkyrka och Klinthagen i Lärbro. I Rindi införde Stig dessutom ett flertal artiklar under senare år, där uppsatsen om timjansnyltrotens status på Gotland år 1998 är mer omfattande.
Intresset för vitmossor, släktet Sphagnum, vilka är sällsynta på Gotland, startade med en litteratur- och herbariegenomgång avseende alla mossor på Gotland redovisad i Svensk Bot. Tidskr. 1987. Denna mossförteckning finns också medtagen i den på Stigs initiativ från latinet översatta (av Jens Corneliusson) avhandlingen Gotlands bladmossor och levermossor av J. E. Zetterstedt från 1876, i nytryck genom Länsstyrelsen i Gotlands län 1993. Efter omfattande studier 1983-96, där bl.a. vitmosstuvornas tillväxt och pH-värde mättes och följearter noterades, publicerades alla fakta om öns vitmossor 1999: Sphagnum på Gotland, Länsstyrelsen i Gotlands län, Livsmiljöenheten – rapport nr 3 1999. Här redovisas 28 arter av vitmossor funna på sammantaget 374 lokaler spridda över Gotland inklusive Gotska Sandön.
Förutom den fortsatta inventeringen av stor skogslilja, som slutfördes 2005, ägnade Stig sina sista år åt att inventera hemmamarkerna runt Stjärngatan i Visby. Eftersom hälsan nu var vacklande promenerade han här runt stödjande sig med käpp och noterade alla de arter han såg och deras blomningstid. Bland annat upptäcktes vid dessa vandringar ett nytt bestånd av den hotade växten skärblad nära Planetgatans slut. Stig undersökte också områdets humlor, ett annat intresse som kom med åren. Han var därför med om att bilda Gotlands Entomologiska Förening 1991 och satt i dess styrelse fram till sin bortgång. I denna förenings tidskrift Körkmacken (gotländska för riddarskinnbagge) publicerade Stig artiklar om två för Gotland nya humlor, nämligen hushumla och ängshumla.
Inte nog med allt detta naturintresse, han var dessutom aktiv frimärkssamlare och var med och startade den filatelistiska föreningen Poste Gutensis och var dess ordförande 1995-2005. Föreningens tidskrift Bulletinen var han redaktör för 1974-83 samt 1996-2005. Under 2000-talet utgav Stig det omfattande verket ”Gotlands fasta postanstalter genom tiderna” i fem delar.
Som synes var Stig Högström en synnerligen aktiv person genom att publicera alla sina iakttagelser och undersökningar från naturen. Förlusten av Stig och hans förmåga att sammanfatta sitt vetande i skriftlig form är stor för en rad föreningar på Gotland. Vi minns alla hans livsgärning på ön med stor tacksamhet. Hans verk lever dock kvar och kan studeras av kommande generationer, som förhoppningsvis tar upp tråden och gör nya undersökningar av den gotländska naturen i Stigs anda.
Jörgen Petersson
