De vilda blommornas dag är ett samarbete mellan alla botaniska föreningar i Norden. I de flesta landskapen i Sverige bjuds det på flera olika vandringar. Här på Gotland ordnades detta år två exkursioner. En till Saxriv-Grostäde i Fleringe och en till Näsudden. Här kommer några rader om vad vi som besökte Näsudden upplevde.
Om det inte regnade småspik så regnade det i alla fall smånubb när samling skedde vid vindkraftcentret på Näsudden. Med en förhoppning om snabb väderförbättring förflyttade vi oss en bit mot strandängarna vid Rossård. Vi lättade på elstängslet och kom in på en mycket vacker betad och delvis fuktig strandäng. Här fanns mängder av ängsnycklar och dess varianter blodnycklar och vaxnycklar. Även nattviol växte här talrikt. Den kraftigare grönvita nattviolen fanns här också men blommar något senare. Andra arter ur orkidésläktet som sågs var Johannesnycklar, Sankt Pers nycklar, som vid det här lagat var nästan utblommade, tvåblad, kärrknipprot och honungsblomster. Den senare var i början av sin blomning och således ganska små och svårupptäckta. Kärrknipproten hade inte börjat blomma alls utan var i knoppstadiet.
Klöverärt med sina ljusgula stora blommor och kärringtand med mörkgulare och mindre blommor lyste upp strandängen. I de lite fuktigare delarna sågs tätört, majviva, ältranunkel, vattenmåra, brunört och stora ståtliga kärrtistlar. Där marken var torrare fanns mandelblom, färgmåra, grässtjärnblomma, vildlin revfibbla och getväppling. Vi kunde jämföra jordklöver med trådklöver. Som namnet antyder är den senare spensligare och har mindre och glesare blomhuvud.
Nu hade vår vandring lett oss nästan ända ner till havet och vinden hade börjat skingra de regntunga skyarna något. En liten viol som visade sig vara dvärgviol växte bland darrgräs, ängsyra, teveronika och bergsyra. Till ackompanjemang av vindkraftverkens sus vände vi åter mot bilarna. På stigen som trampats upp av de betande djuren hittades dikesveronika som skiljer sig från andra veronikor med sina rosa blommor.
Nu började det bli dags för fika och vi styrde färden till Bodudd, så långt ut på Näsudden man kan komma. Nu hade molnen försvunnit och solen sken igen så fikastunden blev riktigt behaglig. Efter matintaget kunde vi studera Bodudds lite speciella flora. Vita drivor av välsk krassing vällde ut över strandgruset. Här och där var marken täckt av röda smala trådar. Det var den parasiterande ljungsnärjan som bredde ut sig. Vi var däremot lite för tidigt ute för att kunna hitta några av dess vit-rosa runda blomhuvuden. Här vid stranden fanns också vejde, fältkrassing, jungfrulin, svinmolke och brudbröd. Med detta avslutades De vilda blommornas dag och exkursionsledarna Jörgen Petersson och Gun Ingmansson tackades för god guidning.
Marita Westerlind
