Inbjudan till årets Linnévandring hade hörsammats av ett stort antal – strax över 60 personer. Bil efter bil svängde in på parkeringen vid Naturum och exkursionsledare Jörgen Petersson började se lite bekymrad ut. Var skulle vi göra av alla dessa bilar? Efter viss omstuvning decimerades dock antalet fordon och en något kortare karavan rullade iväg mot målet, Klehammarsård i Vamlingbo, där Linnè med sällskap vandrade 1741.
Redan längs den lilla bilvägen utmed stranden kunde vi se mängder av såpört. Blåelden blommade fortfarande, om än inte med samma intensitet som för några veckor sedan och solvända fläckade marken med gula prickar. Mycket vackert.
När alla hittat en bit mark att parkera på började vi botaniserandet vid en stor och fin rugge såpört. Runt den blommade gullusern, backtimjan, gulmåra, tulkört och rölleka. Längs vägen noterades ockaså liten getväppling, vildlin, rödklint, liten blåklocka, jordtistel och backsmultron. I strandkanten sågs sandsallat, vejde, saltarv och marviol. Strandkålens blågröna blad bredde ut sig i strandgruset. En del exemplar visade upp både sina vita blommor och gulgröna, klotrunda frukter. I lite fuktigare partier stod fackelblomster och strandlysing och en ganska storväxt lökgamander blommade fint. Vid den lilla bäcken som rinner ut i havet från Kvännmyr sågs bäckmärke, älggräs, ag och blodrot.
Nu fortsatte vi färden i bil mot Klehammarsård. Tulkört bredde ut sig i massor på strandvallarna och ute ur bilarna igen mötte en torrmarksflora med fårsvingel, backtimjan, gulmåra, gråfibbla, spåtistel, alvarglim och små mattor av kattfotsblad.
På den sandiga marken ovanför stranden sågs vårbroddens numera torra vippor, femfingerört, revfingerört, sandlök, käringtand och gräddmåra, som är en korsning mellan gulmåra och stormåra och är just gräddvit i färgen. Här fanns också matnyttiga växter i form av salmbär och najkar (blåhallon och backsmultron på svenska), vilket utnyttjades av flera deltagare som smakade på de söta goda smultronen som växte i stora mattor. Vid den sista strandvallen innan vattnet noterades backnejlika, sandstarr, sandrör, strandråg och strandvial.
Nu hade vi vandrat över sockengränsen till Sundre och klev över en inhängnad ner i en fuktig sänka. Här fanns läkevänderot, svärdslilja, krissla, strandklo, spikblad, ängsnycklar och kärrknipprot. Kärrknipprot är mycket vacker om man tittar nära på de enskilda blommornas färger och teckning. Här fanns också några blekgröna exemplar med blommor i bara vitt och gult – vackra de också…
Uppe ur sänkan igen sågs darrgräs och tre grönvita nattvioler som växte under en tall. Den rödlistade plattsäven föranledde en liten utvikning av exkursionsledaren om de olika hotkategorierna. Plattsäven tillhör hotkategori NT (nära hotad). Denna lilla trevliga art fick avsluta dagens exkursion och de som hade matsäck med intog denna i solskenet på strandvallarna med utsikt över den glittrande Östersjön. Fin avslutning på en fin vandring.
Marita Westerlind
