Sista dagen i augusti dröjde sig sommaren fortfarande kvar och efter en lång torkperiod kom äntligen lite regn. 14 personer, som inte låtit sig skrämmas av nattens och morgonens regnskurar, mötte upp vid samlingsplatsen vid Grötlingbo kyrka. Eftersom det varit så extremt torrt en längre tid förväntade vi oss inte att se så mycket växter i blom, men sydsidan av Grötlingboudd, som var dagens exkursionsmål, är ju så makalöst vacker att en promenad där är mödan värd ändå. Efter en presentation av planen för dagen av exkursionsledarna Gun Ingmansson och undertecknad förflyttade vi oss till vägs ände ute på udden.
Vi började med att vandra ut på de flacka, välbetade strandängarna för att leta efter dvärgsäv som, beroende på vattenståndet, mer eller mindre rikligt brukar finnas i det grunda vattnet mellan Innerholmen och ”fastlandet”. Vattnet hade stigit en aning jämfört med de senaste dagarna men vi hittade i alla fall en rugge som till och med var i blom. Det är inte helt vanligt att dvärgsäven hinner med att blomma.
I skonorna en bit upp från vattenbrynet sågs glasört och strandnarv omgivna av baltisk strandmalört. I vanliga fall brukar sådana här marker vara en färgexplosion i rött och gråvitt men i år hade torkan gjort att färgerna var mer dämpade. På sina håll hade faktisk till och med glasörten torkat och var brun istället för djupröd. Den ovanliga saltmållan med sina säregna frukter sågs också här. Tre tistelarter noterades, åkertistel, jordtistel och spåtistel. Höstfibbla blommade liksom en och annan rölleka, gulmåra och rödklint. Där det fortfarande var lite fuktigt stod sumpgentiana, blommande gulkämpar fanns ganska rikligt och vid en sten hittades den svårsedda strandnålen.
Efter detta vände vi söderut för att leta upp ljungsnärja. Den var också ganska illa medfaren av torkan men till slut fann vi några små tussar. För att slippa forcera en stenmur med taggtråd plus elstängsel passerade vi över gården hos dem som är bosatta längst ut på udden. (De var förvarnade och vi hade fått tillåtelse.)
I en ”pöl” som brukar vara vattenfylld men som nu var i stort sett uttorkad växte havssäv och blåsäv. Svarthakedopping brukar häcka här och man kan undra om de hann få ungarna flygfärdiga innan vattnet försvann. Vi fortsatte ner mot sandstranden och noterade mängder av sandstarr. Den brukar ju växa i långa rader men här hade den brett ut sig i täta mattor. I sanden på stranden växte saltarv, sodaört och krusskräppa. Nu började en del lida av kraftigt fikasug så vi slog oss ner på en sandstarrdyn för matsäcksintag.
Stärkta av mat och dryck fortsatte färden söderut för att leta mera strandnål. Vid stenarna här brukar det finnas rikligt men i år var den ganska fåtalig, småväxt och svårsedd. Vi hittade i alla fall en del och några blommade faktiskt fortfarande. I skonorna sågs tillsammans med glasört också saltört och mer saltmålla. Här och var lyste kustarun med knallrosa blommor. Någon dvärgarun kunde också letas upp och innan vi vände norrut för tillbakafärd såg vi ytterligare några tussar ljungsnärja. Några blommande luddkrisslor sågs och den lilla bilväg vi följde kantades av äppelros, slån och nyponros. Tillbaka vid parkeringen avslutades exkursionen och vi kunde konstatera att vi inte sett så många arter men att vi fått en härlig promenad i vackra omgivningar.
Marita Westerlind
