I samarbete med det officiella firandet på Gotland med anledning av att 300 år förflutit sedan Linné föddes år 1707, anordnade Gotlands BF denna exkursion i Fleringe. Linné passerade socknen ovanstående datum år 1741 (anpassat till nutida tideräkning). Imponerande nog startade Linné och hans sällskap dagen klockan 4 på morgonen från Hangvar kyrka för att slutligen i kvällningen klockan 8 anlända till Hau. Om sina intryck av Fleringe skriver Linné: ”Resan ställdes ifrån Fläringe åt Hau, som var ¾ mil, där vi mest måste gå i fruktan att mista armar och ben, om hästen skulle snava; ty vägen låg endast över kalkflisor, som voro jämna med jorden, att man reste i största livsfara.” Det var uppenbarligen inte helt riskfritt att rida över de gotländska kalkhällarna, på vilka dåtidens vägar ofta var dragna för att undvika de vid denna tid utbredda myrarna.
Vi startade våra vandringar just vid de plana hällar, som Linné anspelar på. De ligger norr om Tvärlingsmyr mellan Fleringedalen och Hau. Även om det äntligen regnat en del de senaste veckorna, efter en extrem torrperiod från april till midsommar, var markerna fortfarande delvis brunbrända. Klarat torkan hade dock de härdiga arterna vit och stor fetknopp gjort och dominerade nu växtligheten. I övrigt fanns den normala floran med solvända, praktbrunört, backtimjan, bergskrabba, fältvädd, hällfibbla och liten sandlilja. Även den sällsyntare gotlandssolvändan kunde beskådas.
Nästa anhalt var hällmarkerna sydväst om Hau, där den stora begivenheten var gaffelfibbla. Här fanns också släktingen äkta vätfibbla. gottlandica. Bland övriga växter kan salepsrot och bergjohannesört nämnas. Vi fortsatte sedan mot nordväst till en våtmark nära Blå lagunen vid Ar. I det något sumpiga kärret växer gulyxne, vilken nu var nästan helt överblommad. Kustarun och kärrknipprot var istället i full blom.
Hässleänget blev nästa växtlokal, som besöktes. Här startade vi med att förtära medhavd matsäck under trädens grönska. Vid rundvandringen i änget sågs bl.a. korskovall, ängstoppklocka, skogsknipprot och grönvit nattviol. Skogslök och ramslök hittades i ängets övre del, arter som nämns av Linné från ängar i Fleringe. I de lite fuktigare delarna längst i nordost letade vi förgäves efter den tidiga ängsgentianan, vilken hittades här förra året. I källmyren i ängets södra del blommade kärrknipproten och enstaka brudsporrar medan kärrliljan nu var överblommad. I bäcken, som rinner söderifrån genom änget, stod den högvuxna brunstarren. Nu avslutades exkursionen denna till slut soliga sommardag.
Jörgen Petersson
