Slutet på april, första exkursionen för året, vår och vackert väder. Med de förutsättningarna förväntar man sig mängder av vårblommor, fågelsång och kanske lite vårvärme. Men efter den mycket kalla och sega våren hade varken långkalsonger eller mössor blivit avlagda. Blåsipporna blommade men inte så mycket mer.
Ett 20-tal förhoppningsfulla hade i alla fall samlats vid Sproge kyrka för att besöka Bosarve lövskog. Eftersom vägen inte var i bästa skick valde vi att lämna bilarna på parkeringen och gå. Längs vägen växte skogskornell, hassel och kaprifol. Vi stannade till för att titta närmare på hasselns pyttesmå och säregna blommor. I de solbelysta dikeskanterna lyste det gult av svalört och blåsippor blommade här och var.
Framme vid infoskylten vid reservatsgränsen berättade Jörgen Petersson, som fungerade som exkursionsledare, om dagens begivenhet – gotlandsnunneörten, som har sitt starkase fäst i Västergarn, men som även finns här i Sproge. Vi följde en stig genom lövskogen som mest består av ädellövträd som ask, ek och lundalm. Askarna visade spår av klappning och Jörgen gav en lektion i gångna tiders kretslopp hur man klappade askarna för att få vinterfoder till djuren som i sin tur gav gödsel till åkrarna som ger mat åt människor och djur. Numera klappar man träden främst för att bevara kulturlandskapet, men askskottsjukan har gjort att man rekommenderar att inte klappa askarna längre. Almsjukan är ett annat hot som kanske kommer att förändra lövskogarna i framtiden. Men trots dessa trista framtidsutsikter kunde vi denna dag i alla fall njuta av de grova lundalmarna med sina stora, fortfarande kala kronor.
Sänkte man blicken kunde man se vårfrylen blomma och tuvor av skogsstarr hade börjat grönska. Fjolårets torra strån av lundelm vajade i vinden, vitsipporna hade så smått börjat komma igång men blomningen var ännu inte så där överdådig som bara vitsippsblomning kan vara. Blåsipporna däremot blommade för fullt med både blå och en del vita blommor.
Lövskogar hyser ett rikligt fågelliv och vi såg prov på olika boningar i form av bohål som hackats ut av spillkråka eller hackspett. När dessa tröttnat på sina bohål kan t.ex. skogsduva överta dem. Flera holkar fanns uppsatta för vår landskapsfågel, halsbandsflugsnapparen.
En av lövskogens tidiga arter är desmeknopp. Kryper man riktigt nära kan man se hur vacker denna annars så oansenliga, ljusgröna växt är. När desmeknoppen blivit beundrad en lång stund fortsatte vi över en stenig åker där det växte gott om tussilago och i skogskanten hittade vi några blommande exemplar av gotlandsnunneörten. En halsbandsflugsnappare sågs också och nöjda med detta slog vi oss ner vid borden som finns mellan Solsänget och Bosarve lövskog för en stunds fika i solen. Efter detta började vi återtåget mot bilarna vid Sproge kyrka. Trots att växtligheten inte riktigt kommit igång blev det en mycket trevlig vandring denna aprilsöndag.
Marita Westerlind
